ORKAR INTE...

Kommentera
Just having some really bad days right now...
 
Vet att det här är ett ständigt återkommande ämne som jag skriver om, min trötthet, men jag startade bloggen för att vara ett forum för mig själv och andra mammor om hur det verkligen är att vara mamma, inte bara om allt som är guld och gröna skogar. Och jag kan omöjligt vara den enda mamman som ständigt känner mig trött och frustrerad och lever i ett icke insta-vänligt hem (kaos med andra ord)…
 
Är verkligen inte i en bra period i mitt mående just nu och vet att jag ”gnäller” men just nu behöver jag bara få ur mig ALLT, bara måste få gnälla, så shit vad jag här nu ska gnälla! 

 

”Drop off now if you don’t wanna hear about it!”

 

Det är liksom inte bara det att jag inte får sova, det är och har alltid varit besvärligt med Alva känns det som. (Och tro inte att jag bara är lat el bortskämd, jag har vuxit upp i hem med ett funktionshindrat barn, jag vet väl definitionen av ett krävande barn). Att ha ett barn som sover gott genom hela natten natten, somnar själv, tar bröstet utan besvär, är nöjd och har god aptit, det känns liksom som nån overklig dröm för mig. Finns det sånna barn? På riktigt alltså? (skämtåsido)

 

Dom säger som tröst att det bara är en fas, men det är alltid bara en fas, det kommer alltid vara en ny fas. Från början var det amningen, gud vad jag har grinat över den här amningen, sen kom koliken, detta eviga skrikande och aldrig känna sig tillräcklig, hjärtat brister varje gång jag hör mitt barn såhär ledset och den fruktansvärda frustrationen och maktlösheten över att inte kunna göra nått för att hjälpa, för ingenting man gör hjälper…

 

Hon vill inte ligga eller sitta i vagn, bärsele funkar bara korta stunder, hon blir jätte ledsen av att åka bil, allt det här gör det svårt att ta sig ut på nått när jag måste ha henne i famnen hela tiden, ingen mamma-fika på stan eller långpromenad direkt.

 

Det är alltid nått med maten, hon rår såklart inte för det lilla älskling men förutom amningen var det mjölkallergi och omogna tarmar och vi fick hjälpa henne med att både fisa och bajsa för hon fick inte ut det på egen hand i början, magmassage, fis-ventil, magdroppar, you-name-it…. Hon har fortfarande lite problem med magen och vi får ofta ge henne katrinplommonpuré för att hon inte ska bli förstoppad. Hon är inte alls intresserad av mat, det är ett evigt kämpande för att få henne att börja få i sig vanlig mat som babygröt och puré. Visst äter hon några skedar ibland eller petar lite och stoppar i munnen själv men oftast total strejkar hon, kniper igen munnen och blir bara arg och ledsen.

 

Hon måste alltid nattas till sömn, även dagtid, hon kan bara somna av att bli vaggad i famnen eller av natt-matning. Lägger man henne bara själv rakt upp och ner blir hon jätte ledsen, alltså verkligen jätte jätte ledsen, när hon blir sådär ledsen så grinar hon tills hon nästan tappar luften, det liksom bara totalt eskalerar om man inte tar upp henne och ger henne tröst. Det är hemskt, jag går sönder av att höra henne så.

 

Sedan några veckor tillbaka vägrar hon även att både byta blöja och klä på sig, hon blir så arg varje gång!

 

Sorry, jag vill inte framstå som värsta neg, och ni som träffar Alva då och då vet att hon är en fantastisk liten tjej, glad och underbar. Men när man ständigt varje dag måste ”bråka” med inte bara en nattning eller ett blöjbyte utan allt allt allt, då tär det på en. Och jag ler och skrattar och har tålamod med min underbara lilla dotter (som jag älskar mest av allt). Men ibland räcker jag helt enkelt inte till, och jag bara orkar inte…..