BABY UPDATE, 1-2 MÅN

Kommentera
 
1 mån:
Vikt 3700g
Längd 53 cm
 
2 mån:
Vikt 4400g
Längd 56 cm
 
Första veckorna som nybliven förälder handlar nästan bara om att "lära sig att bli förälder", lära känna barnet och skapa rutiner som ny familj. Våra första veckor var helt utan dygnsrytm, småbarn har ju inte det, ett evigt ammande och bytande dag som natt. Man kände sig osäker, kollade andningen varje sekund kändes det som osv. Därför var sen tiden 1-2 månader extra mysig period.
 
När jag tänker tillbaka på tiden då Alva var 1-2 mån tänker jag myyyys. Efter 1 mån börjar man komma till ro ordentligt, alla tankar efter förlossningen har börjat landa, rutiner satt sig, man känner sig allt mer trygg och man kan börja njuta på riktigt av sin lilla bebis <3, så kände jag iaf. 
 
Första leendet. Det mest magiska ever! När Alva var ca 1 mån gammal kom hennes första riktiga leende (små leenden hade hon gjort redan sedan förta dagen på bb) ett sånt med öppen mun och hela ansiktet ler. Alltså kommer aldrig nånsin glömma det ögonblicket. Jag minns hur jag satt med henne i famnen och gungade i min amningsstol, hon hade precis ätit. P kom fram och luta sig över oss och tittade ner på Alva, hon tittade på oss båda en stund och sen ler hon! Och vi grina båda två av lycka!! (ha ha ha) Så underbart <3 Det leende betydde extra mycket för oss (det var ju inte bara mys med Alva). Alva fick nämligen kolik (eller nått, aldrig riktigt fått svar på det) när hon var 3 veckor gammal och det höll i sig tills hon var ca 5 mån. Så efter flera dagar av evigt skrikande och en otröstlig bebis i famnen betydde det där lilla leendet ALLT! 
 
Alva har alltid gillat P,  alltid varit så trygg med honom, redan i magen blev hon alltid lugn av att höra hans röst och det märktes redan tidigt att hon kände igen den trygga rösten. Hon älskade att ligga och titta och lyssna på P när hon var liten mini bebis <3 Det känns så skönt, och jag gillar att vi alltid haft ett delat föräldraskap jag och P, inte bara för vår skull utan också för Alvas skull. För oss känns det bra att ge henne samma trygghet och relation till båda hennes föräldrar,  att hon får dela lika mellan oss redan från början. (Nu menar jag absolut inte att föräldrar som inte stannar hemma med sina barn får sämre relation eller nått till barnet, alla väljer såklart det som dom tycker är bäst för dom, det här bara hur vi kände).
 
Vi valde att ta dubbeldagar. Det är en föräldraförmån på försäkringskassan som innebär att båda föräldrarna kan vara hemma med ersättning i 30 dagar. Med lite ledighet, komp osv fick vi till så att P kunde vara hemma med oss de första 2 mån och det är jag verkligen såå tacksam för. Känns som att jag inte hade klarat det utan honom! Bara det att vara nyopererad (kejsarsnittet) och knappt kunna ta sig ur sängen själv och samtidigt ha en liten bebis som behöver ens fulla uppmärksamhet, och sen koliken på det. Bara såååå glad över att vi valde att vara hemma båda två. Tacksam!!
 
Det händer så mycket hela tiden, man vill bara stanna tiden ibland! Jag saknar redan den här tiden sjukt mycket! När hon var sådär liten, låg och ammade vid mitt bröst, sov i vår säng, osv, awow.... <3 (Please never grow up!) Vid 1-2 mån började första försöken till att "prata" eller jollra som man säger komma. Hon tittade på en, man såg hur hon började kunna följa en med blicken allt mer och hon lyssnade när man pratade med henne. 
 
Alva 2 mån gammal, favoritplatsen är skötbordet, där är hon alltid glad och på bra humör, till och med så att det ibland är bästa plasten att sova middag på tycker hon. Dagarna består fortfarande mest av att äta, sova och umgås med mamma och pappa men nu ligger vi även och tränar en del på mage, börjar sakta men säkert kunna lyfta nacken och hålla upp huvve själv. Lyfta på stjärten går alldeles utmärkt, den är lättare än huvve just nu (hi hi). Hon börjar också uppskatta babygymmet allt mer och noterar nu allt fler leksaker och annat spännande. 2 mån gammal, då börjar man också tycka att kroppsdelar är spännande att utforska, både sina egna och andras. Alvas första stora upptäckt var händer, att notera att mammas fingrar är mycket större än mina, och att pappas är större än mammas, det är superspännande.