FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE #2

Kommentera
(null) 

Dags att dela min förlossningsberättelse! Jag delar gärna min förlossning mest för att jag själv tycker det är så himla roligt och peppande att läsa andras förlossningsberättelser. 

Först vill jag säga att ingen av mina förlossningar varit direkt "dröm förlossningar" skulle säga att den här förlossningen iaf var en helt normal förlossning varken "dröm" eller mardröm. Det sista jag vill är att ge nån förlossningsrädsla!! Jag delar min, helt realistisk och normal, inget förskönande, inget förstorat,  bara precis som det var, man väljer själv om man vill läsa! Så med det sagt, nu kör vi:)

Fredag 3e april, vecka 39+0, kl 05.30, vaknade jag och hörde/kände det där knäpp ljudet, och tänkte "det där lät precis som när vattnet gick med Alva..." Så jag låg still en stund och väntade på att det skulle rinna till, men det hände inget så jag tänkte "nähä falskt alarm" och klev upp för att gå på toa. Då sa det splasch på golvet!:) Gick in i duschen och tvätta av mig, la dit en binda och ringde förlossningen innan jag väckte P. Kände oss som lugna och rutinerade föräldrar den här gången jämfört med "kaoset" när vattnet gick mittinatten förra gången, ha ha! ;) 

(null)
Här är sista preggo bilden, strax efter att mitt vatten gått.

Mamma och pappa kom och hämtade Alva vid 7 tiden så fick hon följa med på en sleepover hos dom. När vi sagt hejdå till Alva och mina päron önskat oss stort lycka till åkte vi direkt in till förlossningen på kontroll. Här hade jag börjat fått lätta oregelbundna värkar. Jag behövde åka in på kontroll direkt pga att lillebror fortfarande legat rörligt i magen på senaste kontrollen. Om barnet ligger rörligt när förlossningen startar finns en risk för en sen vändning el att fel kroppsdel kommer först, typ en arm el så. Därför vill dom att man kommer in så dom får kontrollera bebisens läge. 

Vi bor typ 5min från sjukhuset så vi var där snabbt, nån gång 7-7.30. P fick inte vara med under kontrollen pga Corona restriktioner. Jag fick komma in och dom mätte mina värkar, kände på magen och gjorde en undersökning. Lillkillen låg fortfarande rörligt och jag var öppen 2cm. Så jag blev kvar för observation och fick INTE vara uppe och gå, strikt sängliggande helst helt stilla. Om jag skulle gå på toa var de tvungna att göra ny kontroll efter varje gång så han inte bytt läge i magen. Det här är alltså latensfasen, själva öppningsfasen innan förlossningen kommit igång ordentligt och den spenderar man annars normalt hemma. Det här var lite seg del för mig. Jag hade inget sällskap, inga hörlurar fick jag tyvärr med mig och dödstrist att bara ligga stilla och räkna värkar typ. Efter ca 3h satte värkarna igång rejält och dom gjorde då ny kontroll. Lillebror låg nu fixerat med huvve i bäckenet, värkarna mätte 3/10 min och jag var öppen 4cm. NU var vi igång! Dom ringde in P och vi fick komma in till själva förlossningen och få vårt rum.

Så kl är nu ca 10-10.30 fredag. Mina värkar ökade fort i intensitet och kom tätare och tätare så barnmorskan (BM) ringde ner narkosläkare typ direkt och samtidigt som jag började med lustgasen. Både jag och barnmorskorna tyckte att en tidig epidural bedövning var att föredra. Det tog inte lång stund innan narkosläkaren kom ner och dom la bedövningen. Jag var lite orolig då min förra inte tog helt bra, den tog bara på ens kroppshalvan, ena sidan blev i princip förlamad och den andra fortfarande smärtade. Men den här gången blev det hur bra som helst! Den tog nästan bort smärtan helt, men jag kunde fortfarande känna mina värkar som ett tryck och som mensvärkar ungefär. Helt perfekt om ni frågar mig! Jag vill ju inte bli helt helt fri från värkarna, jag vill gärna känna att förloppet är igång hela tiden. Jag fortsatte komplettera med lustgas när värkarna tog i "för mycket". 

(null)

Här har jag inte längre nån tidsuppfattning men de närmaste timmarna (kanske 2h?) passar jag på att äta och dricka. Tar lite bilder:) och provar olika ställningar att ta värkarna i. Jag tyckte det var skönast att sitta på pilatesbollen, antingen hängandes över sängen eller lutandes bakåt mot P så jag kunde pressa mig mot honom när värkarna kom. Det var också skönt när P masserade axlar och rygg på mig mellan värkarna. 

(null)

Efter några timmar började epidural bedövning att släppa och då ökade också mina värkar snabbt och jag hade knappt nån vila emellan. BM ville lugna förloppet genom att ge en ny omgång bedövning men jag ville kolla hur långt det var kvar först för jag ville inte riskera att bedövningen skulle påverka krystarbetet sen. Jag fick hjälp upp tillbaka i sängen och här går det så jäkla fort nu! Värkarna kommer utan vila 5-6/10min och håller i sig över minuten. Jag känner allt mer intensivt tryck neråt och måste krysta.  Jag är bara 7cm öppen så BM och läkaren bestämde att fylla på epiduralen för att stanna av värkarbetet (som är alldeles för tidigt), under tiden ber dom mig försöka att inte krysta. Jag försöker istället slappna av i kroppen och skrika ut det, skriker i lustgas masken som en galning och tänker att dom hör mig nog ända upp till BB (några våningar ovanför) Till slut lugnar det ner sig iaf och det dröjer inte allt för länge innan jag är fullt öppen sen. BM hjälpte till att pressa det sista för att det skulle gå fortare (eftersom min kropp redan var redo för att krystarbetet)

Sista fasen. Trots smärta och att svetten rann från pannan var jag bara så tillfredsställd med känslan och vetskapen att få göra en vaginal förlossning den här gången. Jag var dock tydligen väldigt stram, och förloppet gick så fort på slutet, så dom valde att lägga ett klipp för att försöka undvika bristningsskador. Det kändes verkligen ingenting och var snarare skönt! Jag hade kämpat flera krystningar nu för det där allra allra sista men han ville inte komma ut helt, han låg precis och bukta och det brände och gjorde satans ont. Första krysten efter klippet kom han. Jag satt upp i sängen med benen dragna mot mig, så jag kunde faktiskt se när han kom ut. Alltså wow!! Det var sån jävla lättnadskänsla samtidigt som känslorna bara svämmade över!

(null)
We did it!!!!🖤

Det är fortfarande fredag 3 april och klockan är 15.39.

Jag fick honom på bröstet och han började amma ganska omgående. Jag hade honom kvar och ammade medan moderkakan skulle ut och det gick fort och smärtfritt. 

Tyvärr räckte det inte med ett klipp. Så jag sprack både ytligt och insides. Love, (ja, han ska heta Love🖤) fick komma till pappa P som klippte navelsträng och var med på mätning och vägning. Jag behövdes sys en del. Jag fick grad 2 skada som egentligen lagas under operation, men jag var verkligen inte sugen på att bli bortkörd från min nyfödda igen som vid förra förlossningen så läkaren gick med på att göra det på plats med bara lokalbedövning och lustgas. Jag verkade tålig nog för det sa han. Det tog lite tid, syddes på 4-5 ställen, men jag andades på rejält med lustgasen tills jag var groggy:) Hörde under tiden hur dom pratade och diskuterade anatomin. -Den ska vara där, den där känns överflödig den kan vi ta bort osv. Jag låg där och tänkte, jaha, får jag ett fiffi lyft på en gång eller!?? lol

(null)
Här laddar jag med lustgas innan dom ska lägga lokalbedövning innan jag ska sys.

När jag var klar fick vi mysa tillsammans nån timme med smörgås brickan. Sen fick P lämna (Corona restriktioner) och jag och Love fick vara på BB ett dygn innan vi sen fick åka hem till resten av familjen🖤