(null)

Nu har vi varit hemma en vecka🖤 
Är det tvåbarns-chock eller går allt på rull?! Hur mår jag efter förlossningen? Här kommer lite om hur våra första dagar varit.

Efterbörd. Har så mycket snabbare återhämtning än efter kejsarsnittet och det är så skönt att kunna röra sig utan hjälp, få lyfta och allt. Hade mina eftervärkar dygn 2 och 3 efter förlossningen (dom där härliga dygnen när brösten rinner till och känns som blöta sandsäckar, värkarna kommer och hormonerna typ knäcker en och man grinar åt allt, ha ha) Värkarna har varit måttliga, inte alls farligt. Stygnen skaver lite till och från och det värker lite i svullnaden men annars känns även det helt ok.

Amning. Jag ammar just nu. Men asså ja... det här med amning, det är verkligen inte min grej (el mina barns grej?) För det första har jag sämsta amningsbrösten, dom är runda, ’hårda’ med liten vårta vilket gör det svårt för bebben att få tag. Om jag ska hjälpa till med ’hamburgegreppet’ räcker inte en hand, jag behöver pressa med båda händerna för att få ihop det tillräckligt och då finns ingen hand över till att hjälpa honom mot bröstet. Så ja det är lite meckigt nu i början men vi kämpar på. Konstant såriga bröst pga att han inte får ordentligt stort tag än. Men värst är den diffusa smärtan under utdrivningen.... Hade exakt samma med Alva. Amningshjälpen har tittat på min amning och på mina bröst och de hittar inget ’fel’ annat än sug-taget som som sagt kan förbättras. Men jag har ingen infektion el inflammation, ingen mjölkstockning el nå annat. Ändå får jag alltid sån SJUK jävla värk och smärta i hela brösten vid utdrivningen. Det är så jag på riktigt mår illa och grinar. Det ’smärtar’ / kryper ända ut i armarna. Efter Alvas amning sa jag att jag vill gärna amma nästa barn om jag kan, men jag kommer inte plåga mig lika som sist bara för att jag SKA amma, det är inte värt det. Dom säger att det är första månaden som kan vara besvärlig. Så jag ska ge det en månad tänker jag och se om det känns bättre tillslut, men är smärtan densamma därefter så lägger jag ner. Kommer definitivt bli lika ledsen som när amningen tog slut med Alva, det är liksom skillnad om det var så att jag inte ville amma än att behöva sluta av andra orsaker.

Vem är Love. Det är så jädra fascinerande att man kan känna sitt barns personlighet redan i magen. Jag har haft så rätt med både Alva och Love:) Med Alva sa jag ’Jag hoppas att världen är redo för Alva Österman’ och det står jag fast vid! Ha ha:) Hon var ett vilddjur i magen och jag har alltid känt att hon varit nått speciellt, inte bara ett mirakel i den bemärkelsen att hon kom till trots att läkarna fått mig att tro att jag inte kunde få barn, utan bara nått speciellt liksom. Och det är hon:) Asså sjukt intensiv, men nått extra:) Ett charmtroll med järnhand om man säger så. Love, han var så lugn i magen. Vid båda ultraljuden låg han och sög på tummen, gömde ansiktet med den andra handen. Bara såå pluttig. Och visst har vi fått en pluttig liten kille! Asså han är så lugn. Och så snäll. Vill inte vara själv, han vill bara känna hud mot hud hela tiden. När han piper så ynkligt räcker det att plocka upp honom mot bröstet och pussa hans panna så blir han nöjd:) Och det är vi sååå tacksamma för, att vi fått en lugn och lätthanterlig bebis efter Alva:) Han var 50cm när han föddes, på BVC kontrollen fick hon honom bara till 40cm, ha ha ha!:) Han vägrade sträcka ut sig, kröp ihop som skalman den lilla klutten:) Så tvåbarns-chock? Nej inte alls! Första barns-chocken var brutalt mycket värre för oss! 

Stora syster. Hur tar Alva det då? Det går bra. Hon är väldigt snäll och lyssnar på oss. Inte jätte intresserad av sin bror som mest bara äter el sover just nu:) Lite nyfiken dock när vi pysslar om honom, hon tar sin pall och ställer nedanför skötbädden och vill stå med och titta🖤 Ett par godnatt pussar har han fått iaf🖤 Jag märker dock att hon tycker jag är tråkig som mest sitter och ammar hela dagarna och inte leker med henne. Knäcker mitt mamma hjärta! Men vi försöker se till så att jag kan ta hennes nattningar och att jag får lite egentid med henne då och då.

Övrigt. Vi har mest varit hemma el ute och lekt i lekpark. Pga av rådande pandemi tar vi inte besök just nu, det är bara våra föräldrar som fått träffa Love än så länge. Tråkigt såklart, samma nu i påsk den firas hemma själva istället för med släkt och familj, men hälsan och säkerhet går först. Det blir snart bättre ju varmare det blir och man kan träffas utomhus istället. För övrigt har jag bara sån stark och tillfredsställande känsla i hela kropp och själ att familjen, livet, blev komplett nu🖤

(null)

FÖRSTA DAGARNA

Mamma Kommentera
(null)

Nu har vi varit hemma en vecka🖤 
Är det tvåbarns-chock eller går allt på rull?! Hur mår jag efter förlossningen? Här kommer lite om hur våra första dagar varit.

Efterbörd. Har så mycket snabbare återhämtning än efter kejsarsnittet och det är så skönt att kunna röra sig utan hjälp, få lyfta och allt. Hade mina eftervärkar dygn 2 och 3 efter förlossningen (dom där härliga dygnen när brösten rinner till och känns som blöta sandsäckar, värkarna kommer och hormonerna typ knäcker en och man grinar åt allt, ha ha) Värkarna har varit måttliga, inte alls farligt. Stygnen skaver lite till och från och det värker lite i svullnaden men annars känns även det helt ok.

Amning. Jag ammar just nu. Men asså ja... det här med amning, det är verkligen inte min grej (el mina barns grej?) För det första har jag sämsta amningsbrösten, dom är runda, ’hårda’ med liten vårta vilket gör det svårt för bebben att få tag. Om jag ska hjälpa till med ’hamburgegreppet’ räcker inte en hand, jag behöver pressa med båda händerna för att få ihop det tillräckligt och då finns ingen hand över till att hjälpa honom mot bröstet. Så ja det är lite meckigt nu i början men vi kämpar på. Konstant såriga bröst pga att han inte får ordentligt stort tag än. Men värst är den diffusa smärtan under utdrivningen.... Hade exakt samma med Alva. Amningshjälpen har tittat på min amning och på mina bröst och de hittar inget ’fel’ annat än sug-taget som som sagt kan förbättras. Men jag har ingen infektion el inflammation, ingen mjölkstockning el nå annat. Ändå får jag alltid sån SJUK jävla värk och smärta i hela brösten vid utdrivningen. Det är så jag på riktigt mår illa och grinar. Det ’smärtar’ / kryper ända ut i armarna. Efter Alvas amning sa jag att jag vill gärna amma nästa barn om jag kan, men jag kommer inte plåga mig lika som sist bara för att jag SKA amma, det är inte värt det. Dom säger att det är första månaden som kan vara besvärlig. Så jag ska ge det en månad tänker jag och se om det känns bättre tillslut, men är smärtan densamma därefter så lägger jag ner. Kommer definitivt bli lika ledsen som när amningen tog slut med Alva, det är liksom skillnad om det var så att jag inte ville amma än att behöva sluta av andra orsaker.

Vem är Love. Det är så jädra fascinerande att man kan känna sitt barns personlighet redan i magen. Jag har haft så rätt med både Alva och Love:) Med Alva sa jag ’Jag hoppas att världen är redo för Alva Österman’ och det står jag fast vid! Ha ha:) Hon var ett vilddjur i magen och jag har alltid känt att hon varit nått speciellt, inte bara ett mirakel i den bemärkelsen att hon kom till trots att läkarna fått mig att tro att jag inte kunde få barn, utan bara nått speciellt liksom. Och det är hon:) Asså sjukt intensiv, men nått extra:) Ett charmtroll med järnhand om man säger så. Love, han var så lugn i magen. Vid båda ultraljuden låg han och sög på tummen, gömde ansiktet med den andra handen. Bara såå pluttig. Och visst har vi fått en pluttig liten kille! Asså han är så lugn. Och så snäll. Vill inte vara själv, han vill bara känna hud mot hud hela tiden. När han piper så ynkligt räcker det att plocka upp honom mot bröstet och pussa hans panna så blir han nöjd:) Och det är vi sååå tacksamma för, att vi fått en lugn och lätthanterlig bebis efter Alva:) Han var 50cm när han föddes, på BVC kontrollen fick hon honom bara till 40cm, ha ha ha!:) Han vägrade sträcka ut sig, kröp ihop som skalman den lilla klutten:) Så tvåbarns-chock? Nej inte alls! Första barns-chocken var brutalt mycket värre för oss! 

Stora syster. Hur tar Alva det då? Det går bra. Hon är väldigt snäll och lyssnar på oss. Inte jätte intresserad av sin bror som mest bara äter el sover just nu:) Lite nyfiken dock när vi pysslar om honom, hon tar sin pall och ställer nedanför skötbädden och vill stå med och titta🖤 Ett par godnatt pussar har han fått iaf🖤 Jag märker dock att hon tycker jag är tråkig som mest sitter och ammar hela dagarna och inte leker med henne. Knäcker mitt mamma hjärta! Men vi försöker se till så att jag kan ta hennes nattningar och att jag får lite egentid med henne då och då.

Övrigt. Vi har mest varit hemma el ute och lekt i lekpark. Pga av rådande pandemi tar vi inte besök just nu, det är bara våra föräldrar som fått träffa Love än så länge. Tråkigt såklart, samma nu i påsk den firas hemma själva istället för med släkt och familj, men hälsan och säkerhet går först. Det blir snart bättre ju varmare det blir och man kan träffas utomhus istället. För övrigt har jag bara sån stark och tillfredsställande känsla i hela kropp och själ att familjen, livet, blev komplett nu🖤

(null)